Aftonbladets nätläsare skriver om sina möten med spöken, andar och fenomen.

Många kan berätta om sina egna upplevelser medan andra är skeptiska och avfärdar allt sådant prat som strunt.

En riktig spökhistoria kommer från finelady68. Det är en händelse som hon och hennes sambo var med om i ett hus i Värmland: ”Lampan i det rum vi skulle sova i började snurra i cirklar, det var stängt överallt. Vi kollade om det drog nånstans ifrån i rummet, men det gjorde det inte. Svängandet höll på i nära 15 minuter, tills vi högt sa i rummet att "vem du nu är du välkommen att stanna". Vi var inte längre ensamma i huset

Fotsteg i trappan

Adam Eriksson berättar en historia om hans mormor som flyttade ifrån sitt gamla hus till en lägenhet: ”När en väninna skulle hälsa på, som anser sig vara synsk, frågade hon om mormoderns katt och man var döda och det är de. Hon sa sedan att de vandrar omkring på övervåningen, och att man kan höra ljuden av fotsteg i trappan...”

Intressant

Elisabet Erikson har varit med om spökerier ett par gånger och hon vill gärna höra spökhistorier: ”Det är inte många som tar det på allvar när man berättar, klart man vill uppleva det själv innan man tror på detta, det kan jag förstå! Jag har en väldig respekt för den andliga sidan”.

Gustaf Keller: ”Man har ju hört massa olika historier ifrån folk, och att alla dom skulle ljuga verkar för mig ologiskt. Men om det skulle finnas andar, så måste det bara vara positivt, för då finns det något efter döden”.

Något finns där

Flera läsare berättar om att de känner närvaro av spöken, andar och änglar.

traskis: ”Vi har ett snällt spöke hemma hos oss. På vår tomt finns förutom boningshuset ett gammalt soldattorp, och det är den sista soldatfrun som vakar över oss. Jag känner hennes närvaro men har aldrig sett henne”.

Björn: ”Jag hade ingen uppfattning förut. Alla får tro på sitt.

Sedan började det spöka i min lägenhet så nu vet. Ganska kul, lite spännande. Har blivit riktigt rädd ett par gånger, men mest verkar det som dom bara skojar”.

Övertygad: ”Jag har upplevt vissa saker, men kan inte bevisa något, men vet vad jag såg. Känner även på mig saker ibland, som inte finns någon enkel förklaring till. Men det behöver ju inte gå till överdrift”.

Skyddsänglar

glad vet att någon vakar över och skyddar henne. Hon skriver att hon har blivit räddad några gånger: ”Tror det är min farmor som är min skyddsängel”.

Jennie O: ”Vi har någon i baksätet ibland det är helt uppenbart. Vi vet inte vem det är, men vi gissar på en kär familjemedlem som gick bort alldeles för ung. Vi tror att han kanske skyddar oss, eller bara vill följa med på de spännande utflykterna vi gör. Jag känner tydligt hans närvaro. Sambon ryser mest”.

Bevis

Några läsare nöjer sig inte med berättelser och vittnesmål, de vill ha bevis.

TEO skriver att de enda spöken som finns är hjärnspöken: ”Allt vi har är vittnesskildringar av möten med spöken. Hur tillförlitliga vittnen är kan diskuteras. Det finns inga vetenskapliga belägg för att spöken skulle vara avlidnas andar bara så ni vet det. Jag vet, jag är tråkig och jag är skeptiker ut i fingerspetsarna”.

Spöka

Kerstin Lindqvist vet att spöken finns: ”Om man vågar känna efter så kan man ibland få äran att förnimma dom. Jag hoppas att jag får bli ett litet snällt spöke när jag dör så jag kan hälsa på dom som är kvar då och då”.

Yvonne Andersson: ”Varför skulle inte dessa varelser komma tillbaka. Det skall jag göra en gång..

SVANEHOLM. Vita frun, Svarta damen och Mannen med slängkappan.

I århundraden har de irrat omkring på Svaneholms slott.

Nu kanske de äntligen får frid - i ett eget rum.

Svaneholms slott utanför Skurup är från 1500-talet och har haft många spännande ägare.

Den mest kända är Rutger Macklean som införde enskiftet. 1934 dog den siste greven och året därpå köptes Svaneholm av Wemmenhögs hembygdsförening som nu driver museum här.

Nu har den gamla drängkammaren i källarvåningen gjorts om till spökkammare.

Flås i nacken

När dörren slår igen omsluts man av ljud. Någon flåsar en i nacken och man står öga mot öga med Svarta damen med spetsflor över ansiktet.

Kedjor rasslar, dörrar gnisslar och kyrkklockor hörs ringa - de som sägs förebåda död på slottet. Inget för den med svaga nerver, alltså.

-När jag flyttade hit för 15 år sedan tyckte jag nätterna var lite läskiga. Men jag har faktiskt aldrig mött något av spökena, säger Håkan Cerne.

Blängde på barnen

Men för några år sedan inträffade något mycket märkligt. En grupp mellanstadieelever var på besök och plötsligt kom tre flickor nedrusande från musiksalongen. Mycket uppskärrade berättade de att de sett en man med slängkappa röra sig till musiken.

När flickorna kom in i rummet ställde sig mannen under kristallkronan och blängde på dem.

-Det märliga var att precis så berättar en av de sista grevinnorna på slottet om mannen med slängkappan. Och jag hade inte berättat den historien för flickorna.